Armlymfödem är ett tillstånd, som är alltmer utbrett i Italien med nya registrerade fall varje år. I genomsnitt får en person av 20 denna diagnos av en specialist.
Hos vissa patienter är tillståndet invalidiserande, medan det hos andra framkallar obehag och svårigheter med att röra den drabbade kroppsdelen. Tillståndet kräver en tidig diagnos, så att man kan inleda lämplig behandling. Man kan nämligen lindra symptomen och förhindra de oönskade effekterna att utvecklas ytterligare, om man ingriper i tid.
Lymfödemet är normalt begränsat till enbart en arm eller andra delar av kroppen. När det uppträder i båda armarna, är orsaken andra sjukdomar, där lymfödemet är ett av symptomen.
Tillståndet framkallar svullnad och tyngdkänsla och kan diagnosticeras genom klinisk analys och specifika tester.
Om patienten klagar över besvär vid armrörelser eller om armen är svullen, har tjock hud eller känns tung, eventuellt med överkänslig hud i det drabbade området, är det troligen symptom som beror på lymfödem.
Vad framkallar då armlymfödem? Vad är det? Hur kan man lindra symptomen på armlymfödem?
Det tar du reda på tillsammans med Solidea.
Vad är armlymfödem?
Lymfödem är en onormal ansamling av lymfa i lymfsystemets interstitiella områden. Den orsakas av en försämrad lymfcirkulation eller ännu värre en blockering av denna.
Tillståndet uppträder som sagt normalt enbart i en kroppsdel, som kan svullna, göra ont eller bli svår att röra. Huden kan dessutom ofta se tjockare och mer glänsande ut, vilket ger en estetisk asymmetri mellan sidorna och ökar mottagligheten för infektioner.
Baserat på diagnostiska, instrumentella och kliniska kriterier, som nu finns tillgängliga, kan man registrera olika stadier av ödemet, som sedan kan bli invalidiserande.
En tidig specialistdiagnos kan vara mycket viktig för att lindra lymfödemets symptom och på så sätt göra det möjligt att leva ett nästan normalt liv med tillståndet.
Vad är orsaken till armlymfödem?
Det kan finnas många utlösande orsaker till armlymfödem. Det finns två grundläggande huvudkategorier:
- Primär: genetiska orsaker, som kan visa sig tidigt eller senare;
- Sekundär: oftast orsakad av cancerbehandlingar.
Medfött lymfödem föreligger genetiskt från födseln. Det kan visa sig före 35 års ålder eller senare, varvid man talar om sent uppträdande. Om det är medfött, kan det innebära ett långsammare lymfflöde eller en tendens till blockering av lymfkärlen.
Armlymfödem kan visa sig sekundärt, t.ex. efter en canceroperation. Hos kvinnor som opererats för bröstcancer, kan det uppstå ett lymfödem. I dessa fall är det därför mycket viktigt att informera patienten om att vara uppmärksam på en eventuell förekomst av lymfödem.
Det är därför viktigt att alltid vända sig till läkare för en bedömning av om det föreligger begynnande symptom och för de i så fall mest lämpade åtgärderna.
Rätt diagnos ställs med hjälp av avbildningstekniker som datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MR), färgdoppler och lymfscintigrafi förutom kroppsundersökning utförd av en specialist.
Vilka behandlingar finns det för armlymfödem?
Man kan lindra symptomen på lymödemet på olika sätt utifrån noggranna råd av läkare.
Manuellt lymfdränage bidrar t.ex. till att tömma kanalerna på ansamlad lymfa. Specialisten använder tryckbehandling för att underlätta avflödet av överskottslymfa.
Efter denna behandling, som under alla omständigheter ska ordineras av läkaren, och helt beorende på de utlösande orsakerna till lymfödemet kan man sätta på elastiska kompressionsärmar, som de som tillverkas av Solidea.it.
Kompressionsärmens gradvisa kompression stimulerar nämligen lymfans och venblodets återflöde tack vare Solidea-textiliernas mikromassage.
Förutom tryckbehandling och användning av elastiskt stöd för armarna ska man se till att upprätthålla en god hygien i området för att förhindra eventuella infektioner och därtill undvika att använda alltför hårt åtsittande kläder.
Läkaren kan förutom detta lägga till farmakologisk behandling och i svåra fall rekommendera ett kirurgiskt ingrepp. Problemet med lymfödemet är att denna behandling inte innebär någon definitiv lösning. Den kan dock vara nyttig för patienten, som kan uppnå större rörlighet.
Operation och lindrande behandling har medfört viktiga kliniska resultat för patienterna och anvisat en viktig inriktning som specialisten kan rekommendera.
